Stödgrupp för våldsutsatta minskar ohälsa

Peter Jöback sjunger ”Falla fritt” och sätter stämningen i rummet på Sidsjö Vårdcentral i Sundsvall. Tända ljus lyser upp lokalen där Carola Pettersson, legitimerad psykoterapeut, samlar sin grupp för våldsutsatta kvinnor.

- Jag har inom primärvården mött många våldsutsatta. De söker vård för till exempel smärta, stress, utmattning och ångest vilket är konsekvenser av våldet. De ser inte själva sambandet mellan ohälsa och våldsutsatthet. Inom vården ser vi kanske inte heller det sambandet vilket kan innebära att vi behandlar symtom i stället för orsaken till symtomen. Det gör att patienten söker vård ofta utan att bli hjälpt, berättar Carola Pettersson.

Sunda reaktioner på sjuka situationer

Med ekonomiskt stöd från Region Västernorrlands kompetensteam mot våld i nära relationer startades en grupp för kvinnor och en för män i juni 2022.

- Jag ville öka vår kompetens och höja vår beredskap för att identifiera och bemöta våldsutsatta. Jag ville också skapa en palett av insatser för att minska symtom och höja livsfunktionen för människor, säger Carola Pettersson.

Stödgruppen möts varje vecka. Man börjar med en teoretisk del om våld, konsekvenser av våld, känslomässiga reaktioner och beteendeförändring. Man gör också övningar för att på olika sätt närma sig sina upplevelser, tankar och kroppsliga sensationer. Varje möte avslutas med en stabiliserande övning för att landa i nuet och nästa steg i vardagen.

En viktig del av mötet är delningsrundan. Där får deltagarna möjlighet att dela upplevelser och sätta ord på känslor och minnen.

- Den som är våldsutsatt har ofta gått igenom en normaliseringsprocess där det inte längre är onormalt att utsättas för våld och där egen vilja och tankar tryckts ned. Genom att dela sin upplevelse är målet att förstå att våld inte är normalt, att få kontakt med sina egna känslor och kunna se sina egna behov och riktningen framåt, berättar Carola Pettersson.

Interventionerna bygger på ACT (acceptance and commitment therapy) som är en gren av KBT (kognitiv beteendeterapi). Basen är exponering för inre upplevelser och beteendeförändring och deltagarna ges verktyg för att kunna hitta sina egna värderingar agera utifrån dem. Det handlar om att hitta sunda reaktioner på sjuka situationer.

Inga krav, bara möjligheter

Mötena har formen av drop-in och på den fasta mötestiden kommer de som kan och vill. Tanken är att det inte ska finnas några krav utan bara möjligheter. Man har inga presentationsrundor och deltagarna känner inte varandra vid namn.

- Jag tror att jag hade varit död om inte den här gruppen hade funnits. Vi alla här är spillror men nu börjar jag kunna plocka upp skärvorna och bygga ihop mig igen. Jag vet inte vad någon heter, men de är min familj. Här har jag mötts av värme, respekt och känt djup samhörighet. Jag har förstått att jag inte är mina tankar utan att jag bär dem, berättar en av deltagarna.

- Det är inte farligt eller sjukt att känna känslor. Jag var så traumatiserad av våldsupplevelser att jag drabbades av minnesförlust. Nu förstår jag att skulden inte är min och att jag genom att inte bli rädd och fly från det jag känner har möjlighet att läka, berättar en annan av kvinnorna i gruppen.

Syns inte på utsidan

I projektet på vårdcentralen har även ingått utbildning i att möta våldsutsatta och identifiera symtom för all personal, cirka 80 personer.

- De här grupperna har varit och är helt fantastiska. Vilken kraft man kan skapa när man möts i det svåra och tillsammans hittar vägar till läkning. Vi har deltagare från alla yrken, inkomstnivåer och sociala tillhörigheter. Jag kan därför aldrig nog poängtera vikten av att ställa frågan om våldsutsatthet till alla våra patienter. Vi kan aldrig veta vem som är utsatt utan ska fråga alla på rutin. Det gör också att ingen behöver känna sig utsatt, att det ”syns på utsidan”, utan att alla tillfrågas, avslutar Carola Pettersson.