En utställning där naturen fått lämna avtryck

Det är häftigt när någon går “all in” för en sak, och det har verkligen Lina-Sofia Lundin gjort. “Nyanser” är en djupdykning i färg och fiber – vad är textil och vad kan textil vara? 

Konstnären placerar sin praktik i gränslandet mellan konst, hantverk och pedagogik. Hon arbetar oftast i projekt med tidskrävande experiment, där hon på ett närmast vetenskapligt vis undersöker hur färg från naturen kan skapa unika avtryck relaterade till den plats de hämtats från. Utställningen på Ahlbergshallen är fullpackad med information, i varje rum finns skärmar med videofilmer där vi får reda på processen bakom verken. 

I det första rummet dominerar pedagogiken. Vi presenteras för projektet GUL, en del av Statens konstråds satsning “Konst händer” som pågick i miljonprogramsområden. Lundin har först lagat mat tillsammans med workshop-deltagare och sedan använt matresterna för att skapa sidentyger med mönster som sytts till dräkter. Dessa betraktas bäst på nära håll och i små utsnitt. Projektet mynnade också ut i en permanent utsmyckning i form av ett utekök. I stenplattorna under köket finns ett färgningsrecept:

1 msk gurkmeja
1 gammal tepåse
2 nävar björklöv
1 bomullstyg
4 liter vatten

I rum två står hantverket i centrum, närmare bestämt odlande av lin och färgning av detsamma. “Metamorfos – en färgstudie” består av tolv linnedukar färgade med bland annat renfana, björklöv, järn och kol som lösts upp i vatten, ägg och olja. Nyanserna representerar linets toner och skiftningar under dess livscykel – från knopp till frökapsel. Det slår mig vilken mustig och vacker färgskala naturlig färgning kan ge och förstår intresseboomen – utställningen får mig att förundras och vilja lära mig mer.

Det landsomfattande projektet “1 kvm Lin” finns också representerat här i form av en film, konstnärligt inramade linblommor med medföljande brev från projektdeltagare.  Innan den maskinella textilframställning kom igång i Sverige i början på 1800-talet var konsten att bråka, skäkta och häckla, spinna och väva lin allmänt känt, numera massproduceras i princip all textil och textilindustrin är en av de största miljöbovarna.

I det tredje och största rummet möts besökarna av ett formsytt överdrag i linne som Lundin sytt och klätt in sitt kök med. Under en veckas tid har köket sedan använts på helt normalt vis, inklusive diskning och stekning av pannkakor som bränt spisplattsstora hål i tyget. ”Daglig färgning” för mina tankar till Rachel Whiteread, som också utforskar kvarlevor genom att gjuta av negativa utrymmen kring vardagsföremål och rum, ja ibland hela hus. Resultatet, på samma gång spöklikt och fantasieggande. Hur skulle mina egna spår ha sett ut? Vad lämnar vi efter oss?

Lina-Sofia Lundin, ”Daglig färgning”, formsytt linnetyg och naturlig färgning samt ”Through time” en köpt och en handtillverkad tröja färgad av gruvslam från Falu koppargruva i glasmonter. ©Lina-Sofia Lundin/Bildupphovsrätt 2022.

I dagens Sverige finns allting vi behöver och lite till, vi slösar på jordens resurser för de finns tillgängliga och för att vi har råd. Det finns en annan mer eftertänksam väg att gå där vi låter saker ta tid, jobbar tillsammans och tar tillvara på det som finns runtomkring oss. Det jag tar med mig från “Nyanser” är att den vägen kanske inte behöver vara självuppoffrande utan tvärtom både spännande och givande.

Text och foto: Jenny Persson

Volym 2022-10-28

Länk till artikel

Jenny Persson, Frösön (född 1976) yrkesverksam konstnär utbildad på Middelsex University med en utbytestermin vid fotohöskolan FAMU i Prag. Startade 2005 den enskilda firman Konstfoto Jenny Persson som huvudsakligen har utfört uppdrag inom konst och fotografi. Är konstnärlig multiinstrumentalist som gillar att vända på perspektiv och använda oväntade materialkombinationer och tekniker, gärna i större skala och offentliga rum. Jobbar sen 2021 halvtid på Östersunds Kulturskola. Intresserad av samhällsfrågor och engagerar sig ideellt, bland annat i Svensk Form. Se vidare på Jenny Perssons webbsida.