Rofyllda akvareller i dramatiskt landskap

Stämmer det att akvarellmålare tycker det är svårt att fånga ansikten i akvarell och därför föredrar landskap som motiv? Det påstod i alla fall den folkkäre Lars Lerin i ett av sina SVT-program där han med två olika gäng människor, ett med funktionsvariationer och ett som levt med missbruk, umgås och tillsammans målar yttre och inre landskap.

Även våra i Ångermanland så välkända akvarellmålare, Ann Larsson-Dahlin och Lena J Fahlén, tycks föredra att måla landskap. Ofta det ångermanländska, som tycks mycket exotiskt då det visas upp i deras målningar på utställningar runt om i välden. Båda har dessutom genom åren inspirerat många nybörjarelever på kurser och utbildningar i akvarellmåleri.

Några jag känner har deltagit i kurser med Lena J Fahlén, som lärare på Kiörningsgården i Nordingrå. De har till och med gått flera gånger och mellan kurstillfällena fortsatt träffas för att måla. Det har blivit som ett måste, en ventil i vardagen. Eftersom de alla bor i Ångermanland, blir det oftast landskapet de har runt knuten de målar av. Det är förstås inte konstigt, då det är ett speciellt, dramatiskt landskap, som inte lämnar någon oberörd.

Ångermanland är också Lena Fahléns hemort. Hon bor sedan länge strax intill Höga Kustenbron, i den lilla byn Nyadal. Just nu och drygt en månad framåt ställer hon ut femton stora akvareller i de två små rummen på entréplanet i Härnösands konsthall. Hon kallar sin utställning för "Synuttryck" och skriver i programbladet att istället för att måla så likt verkligheten som möjligt, återger hon sin personliga upplevelse av landskapet. Jag tycker mig kunna se och känna igen Ångermanlands kust- och inland i hennes målningar. Vissa siluetter av kobbar och skär, som de i målningen ”Snövinter”, tror jag mig dessutom veta namnet på.

Med säker hand återger Lena J Fahlén naturens många skiftningar, årstidernas växlingar och landskapets påverkan av väder och vind. Hon kan med akvarellmåleriets olika tekniker: vått i vått, vått i torrt och med torra, snabba penseldrag flytta fokus, komma nära inpå och se en detalj, för att strax efteråt förflytta sig till ett, på långt håll, suddigare och mer upplöst synintryck.

Stäng fullskärmsläge

Förstora bild

Lena J Fahlén, "Korpens rike", akvarell på papper.
©Lena J Fahlén/Bildupphovsrätt 2022.

Kontrasten fångas in i målningen ”Korpens rike” med svagt lilaskimrande och skrovliga trädstammar mot gnistrande vitt snötäcke. Som betraktare får jag en känsla av att kunna ta på och känna den grova, mossbelupna barken mot handflatan. I detta stiliserade måleri hittar Lena J Fahlén även ett sätt att återge något så sublimt som tystnad, den som uppstår då första snön fallit och världen ligger djupt inbäddad och helt stilla. Där och då är det långt till bullriga och stressiga storstadsmiljöer och det känns på en gång mycket rofyllt att vandra runt i hennes utställning.

Akvarellmåleriet kan i bästa fall vara som poesi, då det utförs med lätt hand men ändå strängt kontrollerat. Den känslan ger Lena J Fahléns akvarellmålningar. Synd bara, kan jag tycka, att dessa finstämda akvareller inte får det utrymme de förtjänar! Med mer luft och ljus omkring sig i konsthallens övre utställningsrum skulle utställningen kunna bli än mer meditativ och poetiskt storslagen.

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2022-10-03

Länk till artikel