Nutritionsbehandling - allmänt

Vätskebehov

Normalt vätskebehov hos en frisk, vuxen person är 30 ml/kg/dygn men variationen är stor. Det är viktigt att kompensera eventuella vätskeförluster och att vara observant på att olika sjukdomstillstånd som diarré, hög feber och njursjukdom kan påverka behovet av vätska. I samband med vätskeretention är det viktigt att vara uppmärksam på om intaget behöver begränsas.

Energibehov

Normalt energibehov för en vuxen person är 30 kcal/kg/dygn.

Vid övervikt, se rubrik nedan om korrigering. Hänsyn tas också till individuella förutsättningar i form av ålder, mobiliseringsgrad och sjukdomstillstånd. Vid kraftig inflammatorisk process går det inte att vända katabolismen, men patienten bör ändå tillförsäkras en adekvat energitillförsel. Kontakta dietist för individuell bedömning. Indiriekt kalorimetri kan utföras vid behov.  

Proteinbehov

• Vid risk för undernäring och äldre: 1,2-1,5 gram/kg/dygn
• Friska vuxna: 0,8 gram/kg/dygn

Korrigering vid övervikt

Vid övervikt (BMI>25) används den kroppsvikt som motsvarar BMI=25 användas med tillägg av 25 % av den överskjutande vikten. Denna korrigerade vikt används vid uträkning av vätskebehov, energibehov och proteinbehov.

Alternativt sätt att räkna är att använda formeln:
(Längd – 100) kg + 30% av övervikten

Vårdgivarwebb Västernorrland - Nutrition (rvn.se)

Nutritionskortet (pdf)

Nutrition - Förebygg och behandla undernäring (pdf)

Beställning och förskrivning av nutritionsprodukter (speciallivsmedel)

Att förebygga och behandla undernäring – Nationellt kunskapsstöd i hälso- och sjukvård och socialtjänst (socialstyrelsen.se)

Vårdhandboken - Nutrition

Genom att riskbedöma patienter kan undernäring förebyggas och behandlas i tid. Inom specialistvården ska alla patienter riskbedömas för undernäring vid:

• inskrivning i slutenvård och
• vid besök i öppen poliklinisk vård.

Vid besök i primärvården riskbedöms patienter med förhöjd risk att drabbas av undernäring, till exempel:

• äldre över 70 år
• vid långvariga eller kroniska sjukdomar
• vid sväljsvårigheter
• vid oro, nedstämdhet eller depression

Riskbedömning för undernäring

Risk för undernäring bedöms genom att fråga/kontrollera om patienten har något av följande: 

• Ätsvårigheter, till exempel aptitlöshet
• Oavsiktlig viktförlust eller undervikt

BMI = vikt i kg/(längd x längd i m)

• < 70 år med BMI < 20 = underviktig
• ≥ 70 år med BMI < 22 = underviktig

Vid en eller flera riskfaktorer har patienten risk för undernäring. Observera att även kraftigt överviktiga personer kan vara undernärda eller i risk för undernäring. Riskpatienter utreds för att identifiera bakomliggande orsaker och nutritionsåtgärder sätts in. Utredningen bör vara teambaserad och görs för att bedöma vilka åtgärder individen behöver. GLIM-kriterier kan användas för att ställa diagnos Undernäring, se mer i Socialstyrelsens Kunskapsstöd ”Att förebygga och behandla undernäring”.

Vid svår undernäring eller om patienten inte ätit på mer än 5 dagar är det viktigt att uppstarten av nutritionsbehandlingen sker försiktigt med en succesiv ökning av energi och protein för att undvika metabol överbelastning, så kallat Refeeding syndrom. Läs mer under avsnitt Refeeding, se länk nedan.

Parenteral nutrition - Refeeding syndrom

Att förebygga och behandla undernäring – Nationellt kunskapsstöd i hälso- och sjukvård och socialtjänst (socialstyrelsen.se)

Inneliggande vård

Vid identifierad risk för undernäring görs ytterligare en utredning i journalsystemet Cosmic med "CDS – Vårdskadeprevention - Undernäring" där riskbedömningsinstrumentet MNA (Mini Nutritional Assesment) finns.

Vårdgivarwebb Västernorrland - Nutrition (rvn.se)

Nutritionskortet (pdf)

Nutrition - Förebygg och behandla undernäring (pdf)

Beställning och förskrivning av nutritionsprodukter (speciallivsmedel)

Vårdhandboken - Nutrition

Undernäring ökar risk för försämring av muskelfunktion, sårläkning och immunförsvar. Återhämtning fördröjs och risken för trycksår och fall ökar. Sjukdomsrelaterad undernäring går att förebygga och behandla med positiva effekter på sjukdomen, allmäntillstånd, komplikationsrisk och vårdtid. Nutritionsbehandling har således både ett humanitärt och ett ekonomiskt perspektiv. 

Att man inte blir hungrig vid tillförsel av parenteral nutrition och att överviktiga patienter kan leva på sina fettlager är vanliga missuppfattningar.

Nutritionsbehandling bör alltid utgå från att använda befintlig tarmfunktion, där vanlig mat är basen. Fler måltider, kortare nattfasta, energi- och proteinberikning eller individanpassad konsistens och innehåll kan behövas.

När den vanliga maten inte räcker till kan näringsdrycker eller andra kosttillägg komplettera intaget. När inte heller detta är tillräckligt för att täcka behovet behövs kompletterande enteral och parenteral nutrition. 

Kom ihåg att alla tillförselvägar av nutrition kan kombineras –
det viktiga är att patienten verkligen får i sig sitt dygnsbehov.

Dokumentation nutritionsplan

När risk för undernäring konstaterats dokumenteras en individuell nutritionsplan och överrapporteras till mottagande vårdgivare vid behov. Följ vikt för utvärdering av nutritionsbehandlingen.

Läs mer i riktlinjen "Nutrition – Förebygg och behandla undernäring", på vårdgivarwebben eller i Vårdhandboken.

Nutrition - Förebygg och behandla undernäring (pdf)

Vårdgivarwebb Västernorrland - Nutrition (rvn.se)

Nutritionskortet (pdf)

Beställning och förskrivning av nutritionsprodukter (speciallivsmedel)

Att förebygga och behandla undernäring – Nationellt kunskapsstöd i hälso- och sjukvård och socialtjänst (socialstyrelsen.se)

Vårdhandboken - Nutrition