Landsbygden kräver helhetssyn – annars ökar klyftorna

Målet med dagen var att stärka den gemensamma förståelsen för landsbygdens förutsättningar, samla olika perspektiv och skapa en gemensam grund för det fortsatta utvecklingsarbetet i regionen. Innehållet kopplades både till den Regionala utvecklingsstrategin (RUS) och till den kommande mötesplatsen Västernorrlandsdagen i maj.

Staten och megatrenderna

Dagen modererades av Thomas Norrby från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som hälsade välkommen innan Gunnar Lindberg, Tillväxtverket, gav en överblick över statens arbete inom landsbygdspolitiken.

Han beskrev hur globala megatrender påverkar lokala förutsättningar och hur viktig platsens roll är i att möta dem.

– Utvecklar vi inte hela samhället och alla platser kan vi få ökad polarisering och minskad tilltro till demokratin, sade Gunnar Lindberg.

Staten har höga ambitioner för likvärdiga förutsättningar i hela landet, men Gunnar Lindberg lyfte också att landsbygdsperspektivet ännu inte fått fullt genomslag i myndigheternas arbete.

Sektorspolitik kontra platspolitik

Arvid Stiernström, SLU, fortsatte med en genomgång av hur landsbygder kan förstås och hur politik formas. Han beskrev skillnaden mellan sektorspolitik, som utgår från en samhällssektor, och platspolitik, som utgår från platsens särskilda karaktär och förutsättningar.

– Glesheten är en del av landsbygdens särskildhet. Det krävs en stark territoriell hänsyn när politik utformas.

Civilsamhällets roll i beredskap

Veronica Strandh från Umeå universitet tog deltagarna in i beredskapsfrågornas växande betydelse, inte minst i ljuset av omvärldsläget. Hon betonade vikten av att se civilsamhället som en planerad resurs, inte en bonus.

– Ska vi ha bra beredskap för kriser och krig måste vi ha en beredskap som fungerar en vanlig vardag, sade hon och fortsatte: Vi pratar mycket om infrastruktur och hårda frågor men beredskap handlar också om de mjuka värdena som sociala relationer och hur vi medmänniskor är pusselbitar i svenskt totalförsvar.

Lokala relationer, engagemang och kännedom om vilka aktörer som finns i området är enligt Strandh avgörande för motståndskraft.

Gruppens reflektioner

Under gruppsamtalen lyftes flera återkommande teman:

• Demografiska utmaningar – svårigheter att leverera förväntad service när befolkningen minskar.
• Personberoende insatser – få personer i både kommuner och region gör systemen sköra.
• Att ta vara på engagemang – stort lokalt engagemang finns, men strukturerna för att använda det är svaga.
• Civilsamhället som resurs – behov av bättre kunskap om vilka aktörer som finns lokalt.

Veronica Strandh uppmanade till att göra enkla kunskapssammanställningar:

• Vilka föreningar finns?
• Vilken roll spelar exempelvis Svenska kyrkan?
• Vilka lokala aktörer kan mobiliseras vid kris?

Rekommendationen är alltså att ha koll på varje plats unika förutsättningar.

Ekonomi och samverkan

SLU lyfte bland annat Bygdsam Nätradalen som ett gott exempel på hur man kan arbeta med lokal ekonomisk utveckling. Samverkan och dess komplexitet lyftes också som framgångsfaktor. Att kunna bygga tillitsfulla relationer och vara flexibel. 

Framgångsfaktorer för samverkan:

1. Personer med vilja och förmåga att samverka – relationer och gott omdöme är avgörande.
2. Anpassning till platsen – samverkan måste organiseras olika beroende på fråga och kontext.
3. Arbeta stegvis – det offentliga behöver mer flexibilitet, improvisationsförmåga och ett mindre linjärt arbetssätt.

Frågorna tas vidare till Västernorrlandsdagen 

Dagen avslutades med två frågor

• Vilka är de största utmaningarna för levande och hållbara landsbygder i Västernorrland?
• Vilka är de viktigaste insatserna för att möta utmaningarna – och vem äger frågan?

Svaren som deltagarna kom fram till arbetas vidare med vid Västernorrlandsdagen 27 maj i Ånge 

Kontaktinformation 

För frågor och funderingar kring landsbygdsutvecklingsdagen

Ann Charlotte Larsson, projektledare, utveckling av regionalt servicearbete 
E-postadress: ann.charlotte.larsson@rvn.se