Transkribering Vården i förändring - Avsnitt 1: Förändring börjar i hur vi arbetar tillsammans

Lyssna på poddavsnittet Vården i förändring - Avsnitt 1: Förändring börjar i hur vi arbetar tillsammans.

Agneta:

Hej! Välkommen till Vården i förändring. Det här är första avsnittet i en poddserie om de frågor som formar framtidens hälso- och sjukvård i Region Västernorrland.

I podden möter du tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör Roger Westerlund, som tillsammans med olika gäster fördjupar sig i vårdens utveckling och omställning.

I det här första avsnittet pratar vi om varför vården behöver förändras och vad som krävs för att få förändringen att fungera i praktiken.

Jag heter Agneta Jakobsson och leder dagens samtal tillsammans med Roger. Hej Roger!

Roger:

Hej Agneta.

Agneta:

Innan vi går in på sakfrågorna, det här är en podd, och det kan säkert finnas de som undrar varför du som hälso- och sjukvårdsdirektör lägger tid på det här, i stället för att vara ute i verksamheten. Hur tänker du kring det?

Roger:

Jag tycker själv att podd är ett trevligt sätt att ta till sig information, att lyssna på sådant som intresserar en.

Men jag ser det också som en bra möjlighet att kunna fördjupa mina tankar, eller regionens tankar, kring olika frågor. Det kan handla om ledarskap, vårdens behov av förändring och varför vi gör saker.

Här får jag chansen att gå ner på djupet, förklara och göra mig begriplig. Det är ett sätt att nå ut till våra medarbetare, men det ska inte ersätta möjligheten att vara ute och träffa dem.

Det här är ett komplement, ett ytterligare sätt att försöka vara tydlig som ledning för hälso- och sjukvården.

Agneta:

Roger, vi brukar säga att vården måste förändras för att möta framtidens behov. Varför måste hälso- och sjukvården förändras?

Roger:

Om vi tittar bakåt i tiden, jag har jobbat i regionvärlden sedan 1996, så har det egentligen varit en sak som har präglat utvecklingen, och det är förändring.

Det har varit förändring hela tiden, och det är det vi står i nu och det vi ser framåt. Det är alltså inget nytt att vi förändrar hälso- och sjukvården – det har vi gjort kontinuerligt.

Vi förändras också utifrån att våra resurser är begränsade. Tittar jag tillbaka så har vi i princip varje år pratat om att vi måste spara pengar.

Samtidigt sker en enorm medicinsk utveckling. Vi får nya läkemedel, nya behandlingar och det ställs nya krav. Våra patienter och invånare är mer pålästa och ställer högre krav på oss. Det måste vi möta.

Vi ser också möjligheter med ny teknik, till exempel vård i hemmet, där vi kan möta patienterna på andra sätt.

Samtidigt minskar befolkningen i våra regioner, särskilt i skogslänen, vilket ger mindre skatteunderlag. Det betyder mindre pengar och att vi behöver bli mer effektiva.

Vi behöver göra saker på andra sätt, men också ta vara på det som redan fungerar bra. Vi har en hög kompetens i våra verksamheter och den behöver vi utveckla vidare i förändringsarbetet.

Agneta:

Vilken av de här faktorerna påverkar oss mest i Västernorrland just nu?

Roger:

Om vi tittar tio år framåt så minskar vårt skatteunderlag med ungefär 300 miljoner kronor. Samtidigt minskar den arbetsföra befolkningen, medan andelen äldre ökar.

Det innebär mindre resurser, färre som arbetar och större behov. Den ekvationen ställer stora krav på oss.

Vi kan inte vänta och säga att vi visste det här men inte gjorde något. Vi måste börja omställningen nu.

Jag är ändå optimistisk. Det här går att hantera, men vi kan inte blunda för frågan. Vi måste ta oss an den tillsammans. Förändring i praktiken

Agneta:

När beslut ska omsättas i praktiken upplever många att det är svårt att få förändringen att fungera, även när man förstår varför den behövs. Varför är det så?

Roger:

Det är ju tiotusenkronorsfrågan. Och hade jag haft det enkla svaret så hade jag varit ganska unik. Det här är något alla stora organisationer brottas med.

För mig handlar det i grunden om ledarskap. Hur får man en hel organisation att göra en förflyttning? Det går inte att toppstyra den typen av förändring. Jag kan inte säga uppifrån: “Nu gör vi så här”.

Förändringen måste växa underifrån. Vi måste ta vara på förbättringsförslag från medarbetarna, de som ser i vardagen hur saker kan bli bättre.
Sedan behöver det möta politiska beslut och ramar, men inom dem måste förändringsviljan få komma från verksamheten.
För att människor ska vilja förändra måste de förstå varför, hur och vad det leder till. De måste se att det blir bättre, för både patienten och verksamheten.

Och vi måste ha en kultur där det är tillåtet att testa och där det ibland får bli fel. Det viktigaste är hur vi hanterar det när det blir fel.

Agneta:

Vad krävs för att medarbetare ska våga ta ansvar och fatta beslut själva?

Roger:

Det handlar om att skapa en kultur där det uppmuntras. Historiskt har förändring ofta drivits uppifrån, och då väntar man på nästa initiativ. I värsta fall väntar man ut förändringen. Det vill vi bort ifrån. Vi behöver en kultur där man vill utveckla och vara med och driva förändringen.

Beslut ska tas så nära verksamheten som möjligt. Det kommer bli fel ibland, och det måste vara okej, så länge vi lär oss av det.

Agneta:

Många upplever att de redan har fullt upp. Hur ska de hinna förändra samtidigt?

Roger:

Det är en jättebra fråga. Jag tror att idéerna till förändring redan finns i vardagen. Medarbetare ser hela tiden förbättringar, men ofta fångas de inte upp. Känslan kan finnas att det ändå inte spelar någon roll att säga något. Den bilden vill jag ändra på.

Vi behöver bli bättre på att lyssna, fånga upp idéer och ta hand om dem. Då växer förändringskraften. Hur vi gör det i praktiken behöver vi utveckla tillsammans, det är inget färdigt system. Men viljan finns. 

Agneta:

Du är inne på organisationskultur. Vad menar du med det begreppet?

Roger:

Jag generaliserar nu, men vi har haft en kultur som varit mer toppstyrd än vad vi behöver framåt. Vi behöver gå mot en kultur där medarbetare känner att de har mandat, ansvar och att det är okej att pröva, även om det inte alltid blir rätt.

Kultur går inte att besluta fram. Den måste byggas i vardagen, i dialog, tillit och hur vi agerar när saker går fel. Det är där kulturen sätts på riktigt.

Agneta:

Men vi jobbar med liv och död. Finns inte en risk att patientsäkerheten påverkas?

Roger:

Det är en viktig fråga. Patientsäkerheten får aldrig kompromissas med.
Men vi behöver skilja på vård och utveckling. Det jag pratar om handlar främst om hur vi utvecklar arbetssätt, inte om att ta risker i patientbehandlingen.

Samtidigt vet vi att fel händer, och då måste vi lära oss av dem. Ledarskap och ansvar.

Agneta:

Vad kräver dagens hälso- och sjukvård av sitt ledarskap?

Roger:

Tydlighet och lyhördhet. Vi måste lyssna på både patienter och medarbetare, och våga omsätta det i beslut. Vi behöver testa nya arbetssätt, utvärdera och justera. Det behöver inte vara så komplicerat.

Agneta:

Hur ser du på ansvar och mandat?

Roger:

Inom tydliga ramar ska chefer ha stort mandat att leda sina verksamheter. Det är viktigt att mandat och ansvar hänger ihop. Det får inte bli så att beslut hela tiden skickas uppåt. Det bromsar organisationen. Vi behöver mer handlingsutrymme nära verksamheten.

Agneta:

Det låter som att det här är en väldigt viktig fråga för dig.

Roger:

Ja, det är det. Mina erfarenheter av olika ledarskap har präglat mig. Jag har sett vad som fungerar, och inte fungerar. Nu när jag har möjlighet vill jag bidra till att utveckla kulturen i en positiv riktning.

Agneta:

Tack Roger. Det här första avsnittet har handlat om varför vården behöver förändras och vad som krävs för att få förändringen att fungera i praktiken. Har du några avslutande medskick?

Roger:

Fortsätt lyssna. I nästa avsnitt får vi besök av Jörgen Holmlund från Försvarshögskolan. Då pratar vi om civilt försvar och krisberedskap i relation till hälso- och sjukvården.

Agneta:

I kommande avsnitt fördjupar vi oss i olika delar av omställningen tillsammans med gäster från verksamheten.

Tack för att du har lyssnat, och tack Roger!

Roger:

Tack själv!