Helene forskar om förbättrad riskbedömning för canceråterfall

- Avhandlingen syftar till att utöka kunskapen om olika tumörbiologiska markörer och deras betydelse för återfall, säger Helene Lindfors som till vardags är kirurg och överläkare vid bröst och endokrin sektionen på sjukhuset i Sundsvall.

Faktorer som förutsäger sjukdomsförloppet

Förekomsten av papillär sköldkörtelcancer, så kallad PTC, har ökat i hög- och medelinkomstländer och fördubblats i Sverige under de senaste två decennierna. Behandlingen för dessa patienter baseras i huvudsak med operation och strålning beroende på storlek och anatomisk utbredning av sjukdomen.

- Min forskning handlar om att hitta faktorer som förutsäger sjukdomsförloppet. Vi vet från andra cancersjukdomar att biologiska egenskaper hos tumören spelar en viktig roll för sjukdomens prognos och effekter av behandling. Analyser visar att tumörbiologiska markörer kan skilja ut patienter som har ökad risk för återfall även i den här cancersjukdomen. 

Hög överlevnadsprognos

De flesta patienter har en utmärkt prognos med en överlevnadsfrekvens på 93 procent under tio år, medan en mindre del patienter upplever sämre resultat och återfall. Genom att kunna identifiera högriskpatienter kan vården minska överbehandling och uppföljning för patienter med god prognos.

- Fördelen med att få förbättrad riskbedömning för framtida återfall hos patienten är att vi kan anpassa behandlingen bättre, färre skulle behöva opereras i samma utsträckning som idag och även kunna avstå strålbehandling. Resultaten kan även selektera patienter med klart sämre prognos och som eventuellt har nytta av tilläggsbehandling, berättar Helene Lindfors.

Intresset för forskning väcktes efter att ha deltagit i ett mindre projekt i samband med att Helene gjorde ett fellowship i endokrinkirurgi vid Karolinska Universitetssjukhuset under 2016-2017.

Varför är forskning så viktigt?

- Det finns många fördelar med forskning. Dels så ger det en personlig utveckling med ökade kunskaper om själva sjukdomen man forskar på, det ger mervärde för den forskande läkaren, kliniken och i slutänden även för patienten.et innebär även att vi utvecklar vården så att vi gör rätt saker – det vill säga ägnar tid och resurser där det gör störst nytta. Utvecklingen av röntgen och ultraljud har gjort att vi hittar mer cancer idag, men om vi behandlar patienter med väldigt låg risk för återfall genom att påföra dem onödig stress, oro och risker för komplikationer är ju inget vunnit, men om vi genom forskning kan påvisa vilka som faktiskt har ett ökat behov har alla vunnit på det. För mig är det dock viktigt att samtidigt ha klinisk förankring, utvecklingen sker så snabbt att det skulle vara svårt att vara borta från den kliniska miljön någon längre period, menar Helene Lindfors.

Framtiden, vad ska du göra nu? 

- Planen är att forska vidare på tumörbiologiska markörer och validera dessa mot ytterligare patientgrupper i Sverige, både för att öka kunskapen och för att de på sikt ska kunna införlivas i riktlinjerna för riskbedömning. Det vore också intressant att undersöka om markörerna kan användas för att förbättra tilläggsbehandlingen hos de patienter som har ökad risk för återfall.

Om avhandlingen:

• Avhandlingen baserar sig på fyra olika studier. Studie I, II och IV var retrospektiva analyser, journalgranskning, av patienter som kirurgiskt behandlades för PTC vid Karolinska Universitetssjukhuset (2006-2017).
• Studie III var en pilotstudie på AI-assisterad digital patologi.
• Fynden i avhandlingen belyser möjligheterna att förutsäga PTC-återfall.
• Dessa insikter förstärker behovet av att integrera små mikroskopiska biomarkörer i riskstratifieringsstrategier för PTC, vilket potentiellt kan förbättra individualiserade behandlingsbeslut.

Länk till avhandlingen: Tumour burden, thyroglobulin and Ki-67 as prognostic indicators in papillary thyroid cancer