Mer om Annika Sjögren

Annika Sjögren har läst deckare sen hon var barn. Hennes favoritförfattare nuförtiden är Karin Fossum och Håkan Nesser; men i första rummet kommer Ruth Rendell, en författare som Annika Sjögren själv påminner om enligt en recensent.

På omslagen av Annika Sjögrens hittills tre utgivna böcker står det ”kriminalroman”. Den genrebestämningen är inte helt korrekt. Underavdelningen psykologisk thriller stämmer bättre; det är också så författaren själv vill att hennes spänningsromaner ska uppfattas. Där finns för övrigt nästan inga poliser i hennes böcker. Jo, en: Matti Karvonen. Denne lugne och sympatiske kriminalinspektör utan alkoholproblem eller trassligt äktenskap är den ende person som dyker upp i alla Annika Sjögrens för övrigt fristående berättelser.

”Kriminalromaner handlar ju inte bara om döden. De handlar om livet också. Jag tycker det är spännande att följa dem som blivit indragna i det som sker i en kriminalroman, de bakomliggande orsakerna, inte själva utredningsbiten” säger Annika Sjögren i en intervju i Skolnytt.

Det är Härnösands kartbild i 3D – gator och byggnader – och skolmiljön som håller ihop bokserien. Olika skolar, olika elever, olika lärare. En är rektor på Rosenbäcksskolan – Ur havet stiger vågorna – en annan är en utbränd mellanstadielärare på Öbackaskolan i Där ingen vind blåser. I Som glöd blir till aska misshandlar en mattelärare på Sehlstedtskolan sin man – en historieintresserad vaktmästare på Tullportskolan. De här lärarna, eleverna och skolorna finns inte i verkligheten, bara i Annika Sjögrens fantasi.
Bondsjöhöjdens skola finns däremot, och där arbetar Annika Sjögren sedan trettio år tillbaka som lärare i åk 1-3.

Annika Sjögren föddes 1951 i Stockholm på Kungsholmen och växte upp i Hässelby gård. Hon arbetade i bokhandel under gymnasietiden, bläddrade en dag i STF:s årsskrift 1969 – temanumret om Ångermanland – och fastnade för ”bilden” av Härnösand. Annika Sjögren valde att utbilda sig på Lärarhögskolan där. Hon återvände till Stockholm och hann arbeta som lågstadielärare några år innan flytten norrut igen.

Annika Sjögren har skrivit kriminalnoveller under pseudonym i veckopressen, och kåserier i Västernorrlands Allehanda från 1985 till 1988. Det är berättelser från det lilla livet med familjen – ”små små ord av kärlek” – ofta med en liten ironisk släng på slutet. Om årets gång, om könsroller, om nyttig mat, om favoritläsning. I det allra första kåseriet 22/11 1985 nämner Annika Sjögren att hon just läser bok av Agatha Christie, ett författarnamn som återkommer några gånger i Annika Sjögrens femtiotal VA-kåserier.
Jag har också hittat Annika Sjögren i Kvinnobulletinen med en rafflande historia om en hämnd i en frisersalong.

Annika Sjögren hör till de disciplinerade författarna. Hon skriver alltid på förmiddagarna 10-12; hon sitter hemma i sin ”tänkarfåtölj” eller i Sambiblioteket i Härnösand, en miljö som hon beskriver i detalj i Där ingen vind blåser.

Om jag själv inte bodde i Härnösand, faktiskt i ett av de hus som författaren nämner i förbigående som ett ”kråkslott” vid södra infarten, skulle jag då känna samma krypande oro som då jag läste Annika Sjögrens debutbok? Svårt att riktigt veta. Miljön betyder mycket. Författaren är också bra på personskildringar.

Annika Sjögren skriver om vanliga människor. Hon skrapar lite på vardagens yta, ser flagorna i putsen på välskötta villafasader och går uppför trapporna i nedslitna hyreshus. Hon frilägger lögner, svek och hemligheter. Emellan och på raderna blir det också en hel del prat om hur det står till i dagens skola.

Recensenterna bedömer Annika Sjögrens böcker positivt överlag, och hon kallas ”Härnösands deckardrottning”.

Där ingen vind blåser. En psykologisk kriminalroman om utanförskap och mobbning, där mordfallet samsas med frågor kring det förflutnas roll i nutiden och den gåtfulla moderskärleken. Med Annika Sjögrens debutroman Där ingen vind blåser tar mellersta Norrland och staden Härnösand steget in i kriminal-litteraturen. "En psykologisk kriminalroman som är omistlig och sätter skalpellen på en varböld i skolan" (Tidningen Ångermanland). Skicklig tonträff om skolans brutalitet. – Det är så vanligt att man nästan gäspar till en början. Vanlig svensk vardag i Härnösand. Barn som bråkar, en ensam gammal tant, som tittar ut genom ett fönster, en frånskild medelålders kvinna som är långtidssjukskriven och skör. (Dagens Nyheter)
Som glöd blir till aska är en gastkramande psykologisk thriller om rädsla, skuld och bitterhet bakom välputsade villafasader. Om hur ett till synes oskyldigt hemlighetsmakeri kan förvandlas till en mardröm. (Tidningen Ångermanland) – Annika Sjögren påminner om Ruth Rendell med sin distanserade förståelse för människors irrationella handlingar och rädslor. ( Dagens Nyheter)
Ur havet stiger vågorna. Till skillnad från mycket av det som trängs på deckarhyllorna nuförtiden, är denna kriminalhistoria befriande fri från deckarstereotyper. Karaktärerna är vardagliga, mänskliga, lite hämndlystna och taffliga, ungefär som du och jag. Här finns inga stora hjältar eller desillusionerade konstaplar så långt ögat kan nå. Här finns inte heller någon riktig skurk. (Tidningen Ångermanland)
Bokseriens övergripande tema är de fyra elementen: luft, eld, vatten och jord. Nu saknas bara jord, ett ord som på något sätt kommer att ingå i titeln på den bok i Härnösandsmiljö som Annika Sjögren just nu skriver på. Den kommer ut 2012. Författaren funderar redan nu på en femte del i serien; i kinesisk filosofi förekommer ju faktiskt ett femte element.

Då Annika Sjögren skriver en spänningsroman, börjar hon inte med att bygga en intrig, hon utgår istället från människorna; hon låter sina diktade personer röra sig fritt och utvecklas med och mot varandra i händelsekedjor som leder mot katastrofen. Eller också är katastrofen ett faktum redan i bokens inledning och läsaren får följa med bakåt i tiden.