Mer om Maria Hamberg

Direkt efter gymnasiet flyttade Maria Hamberg till Holland där hon bodde ett år. Att klara språket gick bra; holländska och ångermanländska liknar varandra – något som hon utreder i ett kåseri här nedanför. Hon återvände till Sverige och började på en utbildning till läkare, men avbröt studierna efter fyra år. Varför, vad var det som avskräckte? ”Jag tror det var den enorma respekt som folk har för en doktor. Jag ville faktiskt inte sitta så där högt ovanför. Därför hoppade jag av.” Maria Hamberg sökte sig i stället till verkstadsindustrin, där hon stannade i många år och bland annat jobbade som plåtslagare, svetsare, och chassimonterare på Scania i Södertälje. I och med jobbet på Scania förändrades Maria Hambergs arbetssituation. När hon väl hade lärt sig de återkommande arbetsmomenten hade hon tid över att fundera på annat medan hon utförde de mekaniska handgreppen.

Så det var där det började.
Berättelsen om en debut:

Det allra första var i Mål och medel, Livsmedelsarbetarnas facktidning 1998 eller 99. Det var en liten berättelse om två kvinnor på en fabrik och var det första jag blev arvoderad för. Jag hade skrivit berättelsen och trodde att den var "lite bra" så där, men visste inte riktigt hur jag skulle göra med den. Så jag visade den för en arbetskamrat på Scania som absolut tyckte att jag borde skicka in den någonstans. Först förstod jag inte vad han menade, men han tyckte att eftersom det handlade om livsmedelsarbetare skulle väl den facktidningen passa. Sagt och hört, jag gjorde så. Och några veckor senare fick jag telefon inne på basarnas kontor. Det var ju före mobilernas intåg. Alla basar delade på ett kontorslandskap och där satt de med fladdrande öron, för telefonsamtal till anställda på arbetstid var väldigt ovanligt. Ingen ville utsätta sig för att behöva stå och samtala med tjugo lyssnande öron. Men jag fick telefon dit, det var chefredaktören på Mål och medel som ringde och hon sa att de ville publicera "novellen". Jag tyckte mig ha skrivit en berättelse. Oj, oj. Sedan undrade hon om jag nöjde mig med 1500:- i betalning... Pengar från himlen!!! Jag köpte mig en ny kappa och njöt. Men fick förstås blodad tand och fortsatte att skriva…
(Ur ett mail från MH 2009-11-4)

”Arbetarklassens osynlighet är den stora tematiken i Hambergs författarskap. Hennes främsta drivkraft tycks helt enkelt vara en vilja att visa att det fortfarande finns människor som arbetar”, skriver Magnus Nilsson i LO-tidningen.

Maria Hamberg själv förklarar i förordet till Några gjorde hålen …Noveller, dokumenteller, akvareller att hon i många år hade drömt ”om att få berätta om de kvinnor som likt mig själv gått omkring som invandare i mansvärlden, i blåställ och stålhätteskor på arbetstid.” Hon fick pengar av bland andra Statens Kulturråd och kunde så i samarbete med Metalls avdelning 30 i Södertälje genomföra projektet ”Kvinnor på Verkstadsgolvet” som så småningom blev boken Några gjorde hålen. Texterna bygger på intervjuer med kvinnor i Södertälje och Oxelösund.

Maria Hamberg skriver regelbundet artiklar i bland annat Tidningen Ångermanland. Verkstadsgolvet är platsen för hennes nästa roman Drömfabriken som kommer ut 2010.